Varning tjuvar!

Ficktjuvar smyger omkring och offren märker sällan att de varit framme förrän det är försent. I helgen är det en sån där helg när jag känner mig "ficktjuvad" på tid. Sommartid en timme bort. Är det inte på sommaren man skulle behöva en timme extra. Det är ju så himlarns mycke man ska hinna då, eller hur? Min bästa tid är inte sommaren. Jag är en typisk höstmänniska, det är då jag har mest energi. När man får gå inomhus, sitta under en filt och dricka te, krypa in i stora tjocka tröjor det är då jag trivs som bäst.

Min bästa tid är också på morgonen, då är jag som piggast. Inte 05.20 när väckarn ringer nu för tiden, men vid 8 snåret, då är jag pigg och allert. Världen är vacker och dagen full av möjligheter. Det jag ska hinna göra vill jag gärna göra på förmiddagen. I morgon bitti när jag vaknar försvinner en av dessa värdefulla, dyrbara förmiddagstimmar till... Ja var försvinner den timmen? Jag vet ju att vi får tillbaka den i höst, men VAR är den under tiden? I vilket lager lägger man en timme, undrar jag. Och om man kan lägga dit en timme varje år, borde det gå att utveckla till att lägga dit fler timmar som man kan ta ut vid senare tillfälle. Vilken affärsidé eller hur? Lika genialisk som den med att sälja timglas där man kan fylla på med sand, när tiden inte räcker till. När jag tänker närmare på det, så den här lösningen med en timme som försvinner nu för att lämnas tillbaka i höst är ju snarlikt ett lån. Och lån brukar det vara ränta på, så i höst borde vi få igen minst 1,5 timmar.

Förresten det här med att vara på topp på morgonen, what a waste, det händer väl inge kul på morgonen? Eller, visst händer kul saker på morgonen också, men för mig tycks det vara så att det kuligaste händer på kvällarna. Just nu till exempel, sitter några av mina vänner och äter middag, partajar för att gå ut och dansa "ganska tidigt".... vid 24. Jag är på väg att ta lite kvällsfika och vid 22 sover jag sött. Vilken partypingla jag är! Och när jag läser igenom det här låter det ju liksom lite bitterkärringvarning och det är det aldrig läge att vara, varken morgon eller kväll. Så helt ärligt längtar jag mer till min sköna, mjuka, härliga säng än till party, trots det supertrevliga gänget som är där.

Sen var det också den Earth hour grejen ikväll. Just när jag kom ner efter att ha nattat barna släcks alla lampor. Inte automatisk utan av hansomkallarsigvaktmästarn ibland. "Vi kan ju prata en timme" säger han. Himlarns hur ska vi klara att prata en timme utan att bli ovänner tänker jag (inte) men Å NEEEEJ jag som längtat efter att blogga tänker jag. Men när mannen vill prata, lyssnar jag. Jag menar borde jag lyssna. Men istället sitter jag här och smygbloggar och känner mig rebellisk. Man har ju batterier i datorn och OBS tiden på inläggen är när den påbörjades.