Tid och slöseri

Tid känns som ett centralt begrepp idag, tid används som mätinstrument, betalningsmedel, ram, argument och inte minst undanflykt. "Jag har inte tid, jag har inte tid, jag har inte tid eller den klassiska jag har inte TIIIID!!
Hur ska jag hinna, jag hinner inte, om jag hade tid osv osv. Tänk om man hade ett timglas som man kan öppna och fylla på med mer sand i perioder när man behöver. Det hade varit bra.

Egentligen är det konstigt att vi "har så ont om tid", jag menar vi har ju alla möjliga hjälpmedel för att korta tiden saker och ting tar. Tänkte på det häromdagen när jag kunde skicka ett mail på kvällen som skulle åtgärdas dagen efter för att vara klart att genomföra på eftermiddagen. TÄNK om det hade varit på 80 talet, det är inte längre sen faktiskt, när man skickade sånt per brev och det tog som snabbast 2 dagar innan man hade det hos sig. Hur gjorde vi då?

Hur förhåller vi oss till varandras tider är en annan fundering som dyker upp. Hur noga är vi när vi planerar, bokar, avbokar, glömmer möten och tider. Hur tänker vi när vi är försenade, måste ha telefonen på, ska bara innan osv. Hur förklarar, försvarar man det för sig själv. Hur är det med överseendet med varandra?

Hur mycket TID går det till att planera, boka, avboka, boka om, passa ihop? Tänk om vi kunde samla ihop alla de där tidstjuvarna och ta tillbaka tiden, stoppa ner det i det där timglaset och använda till nåt tidseffektiv som tex blogga. Eller... skriva en kommentar kanske.