Veckans bästa uttalande fick jag på en coachingträff i onsdags. "Vi behöver inte använda vår hjärna, den funkar ändå". Vad tycker du om den?
Tänket det går som av sig självt och det håller bara på. Ibland har vi hjälp av våra tankar, de är kloka och styr oss rätt. De är i samklang med våra känslor och då funkar det ofta fin fint. Men ibland är de liksom i vägen, förståndiga tankar blockerar våra känslor. Det blir ungefär som tomma ord, förnuftiga, korrekta tankar utan grund eller botten. Det är i såna lägen vi skulle kunna luta oss tillbaka och sluta använda hjärnan, bara lita på att den funkar ändå. Då kan det hända underverk och häftiga grejer. Men jag undrar hur man gör för att sluta använda hjärnan, hur skruvar man ner, var är av knappen?
En annan liknelse jag fått i ett helt annat sammanhang som jag inte minns nu, är en om hur våra tankar flyger fram som på en motorväg. I filerna runtomkring susar information, ljud, bilder, krav, förväntningar, fler tankar, oro och stress i 150 knyck fram och tillbaka. Där finns inga påfartsvägar eller luckor. Det finns ingen plats för input från våra känslor, intuition eller undermedvetna. För att de ska komma fram behöver det finnas luckor där de kan poppa upp. Så för att bli kloka måste vi alltså skapa luckor och ett lugnare tempo.
Just nu strömmar det saaaaktaaa i mitt huve, jag är färdig för idag. Faktiskt för några timmar sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har en bypass-ventil som gör att jag kan gå direkt från hjärta/maggrop till munnen, utan att passera hjärnan. Den har kostat mig mången bekantskap, men den har också besparat min hjärna mycket skit...ibland ska man inte tänka så mycket utan bara handla./Wiseguy
SvaraRaderaHmmm, intressant. Vad kommer först tanke eller känsla? / LL
SvaraRaderalåter otroligt skönt att inte tänka så mkt utan att hjärnan sköter sig själv! DEt ska jag tänka på ;) Kram J
SvaraRadera