Slutklämmen av mitt inlägg igår föll bort. Jag kan i ärlighetens namn inte skylla på något tekniskt problem, förutom det inuti mitt huvud då. Den där lilla sladden som har släppt, den där kopplingen som är glapp, den där uppdateringen som inte funkade eller vad det nu är som händer när man glömmer eller tappar bort saker.
Mitt inlägg igår skulle ha avslutats med en hyllning till min kära systeryster som hälsade på. Hur hennes besök förgyllde och lyfte min söndag som annars hade en släng av gammal söndagsångest, läs oro. Jag hade tänkt skriva om hur fint det känns med vänner som liksom "glider" in i familjen och det bara känns naturligt, avspänt och trevligt. PRECIS så som jag föreställer mig att det ska vara med en syster, precis så som det är med min systeryster, barnas mosteroster. Det var där min fundering igår startade och det var där det var tänkt att sluta. Men jag drog väl iväg i självömkan och oron, kan man tänka och det som var bra igår, bara försvann.
Idag har det varit....måndag. Vilken avslutades med en mycket spännande ridtur, men mer om det en annan dag, kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är för att ni skapar en sån miljö som gör att man bara kan glida in och känna sig som en i familjen - ni är underbara!
SvaraRaderaKram ystra systern