Lite mer verklighet idag då, är det så här det ska va?
Jag har ju sagt att jag ska lära mig det här, testa om det kan fungera. Jag behöver inte kunna nu – det börjar funka som mantra faktiskt. Ett sätt att lära sig är att göra fel, kanske inte det roligaste men ett sätt i alla fall. Så idag har jag gjort fel… faktiskt flera stycken, det kanske är lika bra att göra bort dem på en gång. Eller vad tror du, kan man göra om dem om och om igen?
Dagen inleddes med friskvård för personal tillika chef i mitt företag, ”det är viktigt att man fyller på så att man håller”. Akupunktur, effektiv behandling men den tar tid och idag tog det extra tid tyckte jag och istället för lugn och mosig kände jag mig stressad och mosig. No good. Min akupunktör är för övrigt fantastisk, hon talar om för mig hur jag mår genom att ta pulsen och titta på tungan. Sen sticker hon ett tiotal nålar i mig, varav fyra rakt in i magen, stoppar om mig och så sover jag som en stock några timmar. Det hjälper, mycket bättre än en massa mediciner jag testat i flera år.
Därefter jobbade jag lite på mitt riktiga jobb också. Planerade eftermiddagen för affärsplansskrivande hemma. Så kl 13 efter att ha instruerat två pass tänker jag, smart som en nobelpristagare, jag struntar i lunchen, jag äter hemma då hinner jag mer. Smart!
På vägen ringer dottern och frågar med liten röst, ”maaammmaaa, jag undrar om du kan hämta mig tidigare idag, jag skulle så gärna komma hem tidigare nån dag”.
Ja, gumman säger jag, fortfarande på nobelnivå, jag kommer och hämtar dig om en stund. Jag ramlar i fallgropen, ”det funkar att ha barnen hemma de kan pyssla med sitt och jag jobba på med mitt”.
Väl framme på fritids vill dottern hem men sonen är inte klar på långa vägar, så för att undvika världskrig 3 stannar vi en stund. Sen letar vi nallar som sprungit bort, sockar som hoppat av fötterna och handskar på vift. ”I mitt företag ska vi ha en lugn och samlad framtoning, känslan ska vara att vi har gott om tid” far det genom huvet mitt. Jag vet inte vad det är som pågår där inne idag, helt genialiskt känns det kanske inte.
14.30 sätter jag mig med en filtallrik framför datorn för att hugga tag i affärsplanen. Barnen står i köket med varsin kniv och gör fruktsallad, ja det var det här med huvet igen, men vadå de är ju snart 8 år. Tio minuter senare får jag skällning för att jag ”ALLTIIIIID ska sitta vid datorn”, 20 mammamammamammamammmmaaaaaaa senare brinner det i mitt huvud och kniper i magen.
Jag skriver på affärsplanen, vision och kultur. I mitt företag ska vi leva som vi lär, det sa jag ju redan i morse. Balans i livet, utrymme för både arbete, familj och jag. Himlarns här sitter flosklernas mästare!
Till sist försöker jag göra budget det sista jag gör ikväll, när jag är trött, slut i huvet och lite små irriterad. Kurs 1A, gör saker som är svårast när du är som piggast! Nä det här var inte min bästa dag, men å andra sidan har jag lärt mig en hel del. De strategiska besluten är en svag länk i företaget, än så länge!
För att reparera min något irriterade ton mot barnen tänker jag ta mig tid och läsa en lång godnattsaga. Men efter en sida i boken utbrister sötnosdottern ”mamma om du får läsa ett kapitel så kan vi väl få läsa själva sen? Jag har världens spändigaste bok på gång”. Som sagt de är snart 8 år och nästan vuxna. Förövrigt inga missöden med kniven.
tisdag 3 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skrattade gott när jag läste! Vet du...jag tycker verkligen du ska samla alla dina betraktelser och tankar i en söt liten bok. Jag skulle då köpa - och läasa den om och om igen. Du skriver så fantastiskt bra!
SvaraRaderaKram bästaste stysteryster
Jenny
Med så många tankar är det inte en liten bok det handlar om...........
SvaraRaderaMen jag räknar med ett signerat ex! ;-)
//P
Tack!! Jag behöver all suport jag kan få. Självklart ska ni få signerade ex båda två, personligt levererat dessutom. Hm åtminstone inom Sverige. Kram LL
SvaraRaderaSupport stavas med två P. Tat lugnt språkkontrollern/ LL
SvaraRadera