Tid och sömn

Jag har funderat kring tid och jag har funderat kring sömn, nu tänker jag fundera kring båda samtidigt.

Men först ska jag tacka för en grön liten soffa som dykt upp i "bloggföljarhörnan". Välkommen Sivan, vad KUL att du vill läsa vad jag skriver.

Jag verkar behöva ofantligt mycket tid till att sova och när jag sover går tiden så otroligt fort. Det är som i filmer, jag lägger huvudet på kudden och i nästa ögonblick är det dags att kliva upp igen. Det kallas tidsförkortande klipp, eller åtminstone hette det det på 80 talet när jag läste Kommunikation och media. Vi filmade med super 8 kameror och framkallade egna bilder i mörkrum. Det var då, på stenåldern du vet. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. När jag lagt huvudet på kudden och i nästa ögonblick ska upp igen är det oftast så att jag känner mig lika trött. Jag fattar absolut inte att det gått.... 7, 8 eller 9 timmar mellan. Jag vaknar ofta med en panikkänsla "nej, nej det får inte va dags nu, jag kan omöjligt vakna nu". Dessutom tror jag att jag sover oerhört hårt, jag hör inte åska, om det ramlar ner en tavla eller att mannen snarkar. Jag hör knappt hunden när han vill ut, åtminstone nästan aldrig först. Däremot barnen hör jag ganska fort, men inte vid minsta knyst. Är jag konstig, sjuk eller ? Jag kanske är så trött för att jag funderar för mycket på sömnen, jag kanske är trött för att jag funderar för mycket punkt.
NU ska jag krypa ner i en alldeles renbäddad säng! Hur skönt lät inte det?