söndag 15 mars 2009

Inga kommentarer

Det är sånt som jag sett på TV, när kändisar blir ansatta av journalister och benhårt säger "inga kommentarer". Journalisterna fortsätter ihärdigt och med en otrolig järnvilja och stelt pokeransikte vidhåller kändisen "inga kommentarer, jag har inget att tillägga i den frågan". Fler frågor och fler "inga kommentarer" tills journalisterna till sist måste ge sig. Jag tycker det är lite coolt och ett bra skådespel att inte röja med en min vad de egentligen anser. De senaste dagarna har orden "inga kommentarer" ekat i mitt huvud men i ett mycket tråkigare sammanhang. Nä, jag skäms inte för att tigga lite respons, jag skäms inte för att tigga bekräftelse eller beröm. Jag är nästan helt skrupelfri vad gäller det. Så snälla, snälla, snälla (ala af ugglas) ....

Annars har det varit en lugn dag i paradiset. Efter en tolvtimmars lång natt vaknade jag av en blöt puss mitt på näsan, av min största beundrare i familjen, Wille 10 år flat coated retriver (det var hunden alltså), han hade inte borstat tänderna före pussandet. Jag tänkte vända mig mot mannen istället men snabb som blixten, han är ju det ibland, hade han studsat ur sängen och intagit martyrrollen. "Ska du gå ut med hunden eller måste jag" frågar han. Jag svarar, jag gör det. Nä, nä han måste gå ut NU,så jag gör det, är martyrsvaret. Alltså jag hade hellre tagit puss från maken och skäll från hunden så där kvart över åtta på morgonen. Japp, räkna 12 timmar bakåt på den. Det kanske inte är så konstigt att man inte är så populär.

Lite senare på dagen blev det bio med barnen, lite kultur minsann. Pettsson och Findus "Glömligheter". Oj, jag gillar såna ord, jag gillar Findus också vilken söt liten katt han är. Inte som våran som igår "stal" 4 kallpotatisar från diskbänken och glufsade lite så där lagom på. Jag undrar hur han skulle se ut i randiga hängselbrallor och liten grön mössa, skulle han också börja prata då? Då skulle han kunna varna, "se upp det ligger en kallpära under bordet" innan man hann sätta foten på den och mosa in den i mattan liksom. Nu är det godnatt igen.

3 kommentarer:

  1. Skulle det då göra mannen till en smått förvirrad Pettsson? Ja..kanske man man se nån likhet... ;)

    Kram
    Jenny

    SvaraRadera
  2. Om vår katt hade hängsebrallor och pratade, ja då skulle nog mannen bli en förvirrad Pettsson. Med lite mer skägg så...
    Kram LL

    SvaraRadera
  3. Haha tänkte just skriva detsamma som Jenny ;) En förvirrad Pettsson?!?! Kram J

    SvaraRadera