Vem är jag?

Det var länge sen jag skrev om "det nya", nån kanske undrar vad som händer, om det händer. Jo, det händer ...men inte så fort och smidigt som jag skulle vilja. Men igår var jag på intervju för att få delta i ett mentorprogram. Det gick väl så där, jag kände mig mer som en babbelmaja med nollkoll än som den verybusybusinesswoman jag skulle vilja vara. Modet sjönk under intervjun och på slutet klämde de till med ett personlighetstest som aktualiserade frågeställningen "vem är jag egentligen!. Tro mig, det var inte det jag behövde grubbla på just nu, heller. Kommer du ihåg, grubbla är en dimension värre än fundera?

Testet visade att jag inte hade stora bokstäver, som man skulle, jag var inte så jämn, som man skulle = jag hade inte alla rätt. Jag som är ett sånt proffs att fylla i tester och begripa hur man ska göra för att få bra resultat. Den här gången har jag misslyckats, jag har dåligt resultat. MEN det är inte om jag är ett testproffs som mitt grubbleri handlar om. Det är (lite) värre.

Testet visar att jag har "för" högt på administration och ordning och reda, lågt på beslut och driv, lågt på entreprenör och påhittighet, lågt på integration och gemenskap (eller vad det hette).Gulp, som ett slag i magen. Där hade jag suttit och beskrivit mig som en peopleperson, med styrkor i att ta människor, lyhördhet, relationsskapande, omtänksamhet, jo jag sa allt det. Jag vill ju också gärna tro att jag har ganska bra självinsikt. Hu, jag har FEL, vad pinsamt och otäckt.

Men snälla.... OK jag kan gå med på att beslut inte är min starka sida, den är svag och jag inser att jag behöver utveckla den delen som egen. Men driv, visst har jag väl driv, visst får jag saker att hända? Nä det kanske bara är som jag tror. Jag kanske bara lallat omkring här i alla dessa år och varit en sån som aldrig får nåt gjort. Jag går också med på att påhittighet och nytänkande inte heller är starka drag hos mig. På nått sätt tycker jag att det funkar ändå, det finns så många påhittiga människor i min närhet och idéer flödar överallt liksom.

Högt på administration och ordning och reda, kolla mitt skrivbord, kolla mitt skåp med träningskläder, kolla min väska, kolla här hemma – ingen kan tro att ordning och reda är mitt STARKA kort, va? Men sen det värsta av allt, det här med relationer och gemenskap. OM det inte är min starkaste sida, då vet jag faktiskt inte vem jag är. På något sätt är hela min självbild, eller åtminstone stora delar av den byggd på att jag är en peoplemänniska.

Intervjuledarna påpekar att det här verkligen bara är ett test och inget absolut. Men vad hjälper det, jag är stukad. Men jag får väl bestämma mig för att jag är en usel testifyllare, det känns lättare än att jag är en usel människokännare. Tester känns mindre viktiga än människor, liksom.

Va försiktiga i era kommentarer nu, det här är känsligt.