Snabbt möte med Sandvargen igår. Han menar att det är svårt om inte omöjligt att se och höra historier samtidigt som man springer. Löven hinner liksom bara virvla upp runt omkring en men inte landa. Berättelserna hinner inte visa sig innan man har virvlat förbi. Men dom finns där, löven landar igen och berättelserna gömmer sig, men dom finns där när man inte springer så fort. När man drar ner på tempot ökar möjligheterna att fartvinden mojnar och att man kan se och höra både berättelser och annat viktigt i livet.
Så sluta spring och lyssna mer,!! säger hon som om två veckor ska starta grupper med "Löpning för ovana". Eller, det var ju Sandvargen som sa det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man kanske kan springa mellan löven - och så stannar man upp och lyssnar lite när man känner sig lite trött, somliga behöver kanske stanna oftare än andra...
SvaraRaderaBlev inte fjällen för mig - kanske man kan få sig en kopp kaffe hos vackraste LL på söndag eftermiddagen?
Kram
Systeryster
Du är välkommen!!!!
SvaraRadera