Tankar om tankar

I mitt jobb handlar det mycket om tanke - känsla - handling, att få tanke och känsla att dra åt samma håll så att det blir den handling som önskas. Det, mina vänner är inte enkelt, det vet du av egen erfarenhet eller hur? Men det väcker många spännande frågor, t ex varför gör vi inte som vi vill eller har bestämt oss, vad är det som gör att vi väljer sånt vi vet är dåligt eller rent av skadligt för oss?

En annan intressant frågeställning är vad är tanke - vad är känsla, är det tanken som styr känslan eller tvärtom? Kanske är det mer riktigt att kalla det förnuft och känsla. Hur som helst tror jag på en ömsesidig påverkan och beroende av varanda. På samma sätt som jag tror på att kropp och själ är en enhet, knoppen sitter på kroppen, hör tanke och känsla ihop. Genom hur vi tänker kan vi påverka hur vi känner samtidigt som våra känslor påverkar våra tankar i stor utsträckning. Är världen lika krånglig för dig, eller blir det enklare att tänka så här? En av mina fantastiska kunder uttryckte att "det är i tanken stressen skapas och det är med tanken som den stoppas" för henne blev det enklare.

Uttryck och strömningar som "positivt tänkande, du är vad du tänker, tankens kraft" osv kan ge mig obehagskänslor och starta protestreaktioner. Det känns som det kliar på hela kroppen då det blir hurtfriska floskler och förenklingar. Att det skulle vara så enkelt att bara tänka rätt. Men ändå känner jag nånstans att det stämmer, jag vet att vårt sätt att tänka och förhålla oss har stor inverkan på oss.

"Du kan tro att du kan och du kan tro att du inte kan, i bägge fallen har du rätt" har Henry Ford sagt. För bara några år sen skulle jag ha fnyst eller känt mig nedslagen av detta, nu börjar jag mer och mer använda det sättet att tänka. Inte känner jag väl direkt att jag har rätt i att jag kan, men jag har roligare ändå fram tills nåt annat visar sig.

Är det inte det här med att våga tänka annorlunda som utmärker många människor som lyckas. Ibland kan man nästan tycka att de är enfaldiga i sin tro och positiva inställning, som struntar i alla "om och men, kan det verkligen funka eller hur ska det gå". Läste nånstans om Edison och uppfinningen av glödlampan, att han försökte massor av gånger innan han lyckades men såg dem inte som misslyckanden utan att han hittat sätt att inte göra en glödlampa. När han så till slut lyckades var det ingen som brydde sig om gångerna som inte nått dit.

Nu är mitt huvud trött och tankarna går långsamt. Är det i huvet tankarna finns förresten?