Jobbångest och erfarenhet

När jag var ung (yngre) hade jag ångest, för livet och döden, för framtid och dåtid, för vad jag sagt eller inte sagt, för en å annan ärta - kort sagt för allt mellan himmel och jord. Jobbångest inför varje ny start, efter semester, julledighet eller bara en vanlig helg var en vanlig och återkommande plåga. Ibland trodde jag att jag skulle dö eller åtminstone aldrig skulle kunna jobba mer och va som normala människor. Imorrn börjar jag om efter nästan 3 veckors långledighet, det känns..... tja, inte direkt jippi!!! men har inte heller ångest. Nu för tiden, när jag blivit gammal och klok, så vet jag ju att det är motigt, tungt och på nåt sätt känns overkligt men att det är som det är, man kommer in i det igen och det kommer fler ledigheter. Just nu är det mest jobbigt att få igång hjärnan. Vad ska jag ha med mig? Träningskläder- hur var korreografin nu igen, matlåda - kan man ta julskinka, vad ska man ha på sig - om jag tar rena mjukisbrallor är det OK? Sen är det ju då den största frågan, HUR ska jag ta mig upp 05.20 när väckarn ringer imorrn. Kanske man kan flexa lite så här första dan.....