Älska mig

Jag vill bli älskad av allt och alla
Alltid och mest av allt och alla.
I nöd och lust för den jag är
för allt jag gör, för det jag ger.
Jag vill bli respekterad och beundrad
mest och alltid, av allt och alla
för den jag är, det jag gör och det jag ger
alltid och mest av allt och alla
det är väl inte mycket begärt !

Det här är ingen ny insikt för mig och inte det jag är mest stolt över heller. Ser jag tillbaka så har jag nog kommit en bit på vägen, är inte lika beroende av andras bekräftelse som för några år sen. Hör och häpna, det har varit värre! Samtidigt som jag börjat tycka bättre om mig själv, acceptera mig som jag är, sänka mina egna krav och förväntningar har längtan efter andras kärlek dämpats. Men jag trodde jag kommit längre, upptäckte idag att det här fortfarande är en stor drivkraft för mig. Tror jag behöver "göra upp" med det, hitta annat som driver mig. Det blir liksom för sårbart, skört och ...tomt. Man blir så utlämnad till andras tyckande och hur bra blir det man gör om det ska passa alla? Så det här blir något att fundera eller grubbla över den närmaste tiden.

Ett ord på vägen fick jag av U idag, han sa att vara älskad av alla är inget att sträva efter och förklarade sig genom att jämföra mig med en sån samlings CD som delas ut på närmsta mack, slätstruken och intetsägande.