De goda, de kloka, de fina

Tänk att det finns så många underbara människor i mitt liv. Så goda, kloka och fina, så varma, givande och sprudlande. Människor som är vackra, både på in och utsidan. Det är verkligen fantastiskt och något jag är oerhört tacksam för. Några av er läser det här, så ta åt er bara.


Så finns det några... ursäkta uttrycket, pappskallar också. Vad jag vet är det ingen av dem som läser det här. Jag försöker så långt det är möjligt undvika och välja bort dem, men ibland går det inte. Idag har jag funderat på om det är så att pappskallar har mer inflytande eller om inflytande gör pappskallar, inte vet jag. Varför är det inte de kloka som styr världen, de goda som vinner som i sagorna. Har också tänkt på hur negativt och mycket pappskallarna påverkar mig. Ja, ja det är väl så att jag tillåter dem att påverka mig, men jag har, än så länge, inte kommit på nåt sätt att förhindra det. Jag sjunker så lågt som till att tänka tankar som "där är det ju korsdrag i hela huvet" eller lämnar fikabord med en full kaffekopp för att det kryper i mig. Ja det är uselt, jag skäms och de negativa känslor liksom pyr i gnager inombords. Det gör mig till en mindre människa och jag vill vara en stor människa. Jag ser det, vet det och vill verkligen annorlunda.


I veckan kommer jag att ta kontakt med, söka upp och umgås med de goda, kloka och fina. Jag tänker sola mig i deras värme, dra in av deras energi och skratta gott i deras sällskap. Jag tänker vända min uppmärksamhet mot dem och att de finns i mitt liv. Pappskallar förresten, deras största brist är kanske helt enkelt att de inte ser världen på samma sätt som jag gör.......