Mer om rädsla: Häromkvällen var jag på en underbar föreläsning där ett avsnitt handlade om hur vi lär oss att vara rädda. Föreläsaren berättade med kärlek om sin mormors rädslor och hur det påverkat henne. Mormorn var en sån som såg till att dotterdottern gick innerst på trottoaren "för det kan komma en bil där och då kör den upp på trottoaren här och kör på dig", eller när det ringde på dörren var "men VEM kan det vara den här tiden, vad har nu hänt".
En intressant, men inte alltid bekväm fundering är vad man egentligen säger till sina barn. "Akta dig du kan göra dig illa, ta det lugnt du kan ramla, rör inte kniven du kan skära dig, bada inte du blir kall och då kan du bli förkyld, spring inte du blir så svettig, akta dig för hunden, sitt inte i snön, gå inte ut på vägen, akta, akta, akta, nej, nej låt bli osv osv. ( Alla dessa är inte mina egna, jag har stulit i min närhet, vill jag poängtera).
Nog kan man tänka att alla dessa varningar och upplysningar om risker kan skapa en hel del rädsla. Så KLART är det ju i all välmening och det är ju vår uppgift och ansvar att skydda våra barn. Det gör ju också så ont när barnen gör sig illa, både i dem och i mig. Som förälder måste det vara bland det värsta som kan hända att ens barn gör sig illa och man kunde förhindrat det. Helst skulle jag vilja ha dem i ett glasskåp på väggen, men där trivs de ju inte.
Så vi kanske skulle lära dem något annat än att "livet är farligt - akta dig".Vi kanske skulle lägga mer krut på att lära dem att livet kan vara farligt och sen fokusera på hur de ska klara av och handskas med farligheter eller när det gör ont. Så att barnen blir trygga i att de är förberedda och kan klara svårigheter. Eller vi kanske ska dra det ett (tre) steg till och lära barnen att livet är härligt, till för dem och att de har kapacitet och förmåga att fixa det som händer. Att det som händer är precis som det ska vara och finns någon mening med.
Hmm, vilken härlig känsla "livet är precis som det ska vara och du har kapacitet och förmåga att fixa det". Det kanske man kan lära sig som vuxen också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det tycker jag lät som en härlig barnfilosfi - det ska jag försöka införliva om jag nån gång får barn....försöka....sen hur det komemr gå..tja det vet man ju aldrig! :)
SvaraRaderaKram
Jenny
Egentligen är det ju värdelöst att tala om för barn vad dom inte ska göra. I alla fall var det det för mig. Då ville man ju bara veta varför och därmed prova. Dessutom läker ju de flesta skador, så våga ta riskerna så är livet så mycket roligare. De gånger det gör ont är i och för sig inte så skoj men man lär sig av det också. Ibland inte så mycket som man borde och ibland väldigt mycket. Men som sagt man måste få prova och man måste våga.
SvaraRadera//Pelle
PS. Allvarliga skador på kroppen är inte alltid så allvarliga för livet som man kan tro. :-)
Det är du bra på att visa! /LL
SvaraRadera