När jag var liten ville jag ha tandställning och vara allergisk, som de andra barnen, glasögon hade jag redan. Som tröst sa mamma att jag fick vara "lite känslig" mot diskmedel, man får ju inte ljuga men lite känslig var ok. Sen har jag i måååånga år varit själaglad över att tåla allt, inget krångel här inte. Men på senare år har det uppdagats att jag är laktosintollerant och jag har så svårt att förlika mig med det. Alltså ska man nu vara krånglig så är ju det här en tämligen enkel historia, det finns massor med laktosfria alternativ kallas "puckoprodukter", inget allvarligt händer om man råkar få i sig, det kan gå över med tiden. Det är inte heller en allergi eller känslighet utan en avsaknad eller låg produktion av ett enzym, om jag inte helt har missuppfattat det här.
Men det är inte det, det är själva namnet, benämningen som jag inte kan med. Intollerant. Alltså är det något jag vill vara så är det tollerant, kanske inte mot allt här i livet men åtminstone mycket. Jag har faktiskt svårt att säga det, använda begreppet. Imorse lät konversationen hos en kund så här:
"Varsågod Lena, ta en semla".
Jag svarar lite otydligt, "nej tyvärr, jag är lite intollerant..... lite känslig alltså, mot mjölk, grädde går inte heller så bra.....hmm mummel mummel."
Det blev pinsamt tyst kring kaffebordet tills någon fäller en kommentar kring "ja det var väl opassande att ha semlor här idag när du ska prata om livsstilsförändringar". Då svarar jag översvallande att "nej, nej det klart man ska äta semla på fettisdag, det klart... om man inte är intollerant då". Varpå några skrattade artigt och stämningen lättade.
Min kära vän Å, som älskar grädde försöker uppmuntrande tala om att det bara är ett litet "in" som skiljer oss. Jag är tollerant och du är intollerant, säger hon och ler stort och varmt. Även fast jag vet att det handlar om mjölk så blir det en helt annan innebörd för mig.
Nu har jag ont i magen för jag klämde en semla, lite senare på dagen. Men som sagt på fettisdag ska man äta semlor, även om det ger magont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet ju inte riktigt hur det känns att vara intollerant (eftersom jag är en tollerant kille :-) ), men jag har svårt att tänka mig att en semla inte är värt obehaget.
SvaraRadera//P
Jag har också upptäckt att jag är känslig, intollerant eller vad det heter mot grädde. Men i mitt fall är det nog bara bra ;)
SvaraRaderaKram J
Jag är däremot tolerant:)....
SvaraRaderaOCH kan stava dessutom :)
SvaraRadera/ LL