Sämre - bättre

Fler tankar kring det här med att bli till i samspelet med andra och hur våra vänner speglar vem vi är. De funderingarna tog mig vidare till tankar om att värdera andra människor. Nedvärderar jag någon om jag säger att människor i min omgivning är fantastiska och underbara? Behöver det automatisk innebära att andra är usla eller sämre? Finns det människor som inte är fantastiska och underbara, jag menar finns det dom som säger "mina vänner är kass"?

Jag tror ju på det här med människors lika värde och att alla unika och värdefulla och vill inte nedvärdera någon på något sätt. Men därmed inte sagt att jag tycker lika om alla, vissa trivs jag bättre med, vissa tycker jag mer om, vissa tillför mig mer än andra osv. Det handlar mer om att passa ihop än om något annat. Så ska man tillhöra de kloka, goda och vackra ska man passa ihop med mig. - eller med någon annan som tycker man är klok, god och vacker. För som sagt ingen säger väl att "mina vänner är kass" och nånstans finns det någon för alla. Så ibland när jag träffar på någon som jag passar mindre bra ihop med tänker jag ibland "nånstans finns en mamma som älskar den här människan också".

Häromdan fick jag en tankeställande "sanning" av min kära vän Y, det är förresten bevis på vänskap och tillit att säga sånt här, jag uppskattar det. Hon berättade att egentligen är det märkligt att vi är vänner, för hon hade ju sorterat in mig i ett fack redan första gången. "En sån som tränar mycket, bryr sig om sitt utseende och lägger mycket tid på det, sån är inte jag, vi har inget gemensamt" så beskrev hon sina tankar. Så blev det en tankekedja för mig som gick så här: Vissa känner sig dåliga för att de inte tränar, vissa känner sig sämre för att de inte tränar, vissa känner sig sämre ÄN för att de inte tränar, vissa tycker de som tränar är bättre OCH vissa tror att de som tränar tycker att de är bättre för att de tränar. Är du med?

Det här blev lite otäckt för mig, att andra tror att jag tycker de är sämre än mig för att de inte tränar. Huga, DET är verkligen inte vad jag känner. Jag är stolt och glad för att jag tränar men det har inget att göra med vad jag tycker om att andra inte tränar, det är deras val och ensak.

Det här ständiga jämförandet med andra människor som vi håller på med, en del gör det mycket andra mindre somliga kanske inte alls, är nog inge bra för oss. Bara för att någon är bättre än jag på något innebär ju inte det automatiskt att jag är usel, varken på själva grejen eller som människa. Men det är lätt att halka dit, tänk om vi alla bara fick känna oss OK och good enough. Utrymmet för att vara bra och omtyckt borde räcka åt oss alla, eller hur?