måndag 2 februari 2009

Kära systeryster

Jippi, jag ska få gå på min lillasysters bröllop!!!
Under en lång period har jag i omgångar gått som "en äggsjuk höna" kring vår brevlåda. Vilket uttryck äggsjuk höna, jag har ingen aning om hur en sån ser ut, har knappt sett hönor i verkligheten än mindre en som är sjuk av ägg. Kanske jag ska beskriva mig som en nykär tonåring som väntar på brev istället, men då avslöjar jag hur himla gammal jag är, alltså att jag väntade på kärleksbrev via den vanliga brevlådan, inga mail inga SMS. Att överhuvudtaget vänta är väl tämligen omodernt och mossigt idag. Men nu spinner jag iväg åt fel håll.

Jag har väntat på inbjudan till detta fantastiska bröllop som planerats i .... tja en oändlighet. Först trodde jag att inbjudningarna var klara i typ november, sen läste jag på hennes bröllopsblogg att inbjudningarna inte var utskickade, nytt hopp tändes. Kanske, kanske.... Vi har pratat om det här med vilka hon ska bjuda, hur gränserna ska dras, om blod tjockare än vatten mm, mm. Och jag har verkligen tyckt att det skulle vara OK om gränsen drogs med mig utanför. Men kunde ändå inte låta bli att hoppfullt kika i brevlådan, räknade ut att på torsdag borde det ha kommit. Så kom inget och jag tänkte OK jag har full förståelse, men oj vad jag hade velat gå. Sen kom ett nytt blogginlägg där den helgens planer var inbjudningskorten, så samma visa igen. Så idag nämnde systeryster att nu äntligen hade inbjudningskorten blivit klara och jag såg framför mig ännu en vecka av postuppmärksamhet.

Men när jag kom hem låg det där! Ett vitt, grönt och fint inbjudningskort adresserat till mig och mannen. Vi ska få gå på min lillasysters bröllop!

Du kanske tycker det låter konstigt att vara osäker på att bli inbjuden till sin lillasysters bröllop och undrar vilka knepiga familjeförhållanden vi har. Ni som känner mig och vet att jag inte har någon lillasyster kanske tycker det är ännu konstigare och undrar vilka knepiga familjeförhållanden vi har. Men det är ganska enkelt, jag längtade efter en syster och ville adoptera en och som den fantastiska människa hon är ställer hon upp, min lilla systeryster.

2 kommentarer:

  1. Underbara söta systeryster....jag blir varm i hela kroppen och kan knappt hålla tårarna som fyller mina ögon från att falla ner på min kind... Hur skulle jag kunna gifta mig utan ha dig där hos mig?! Det hade ju känts som en av de viktigaste i mitt liv var borta!
    Jag är så stolt över att inte bara ha en underbar syster utan två - det är verkligen få förunnat!
    Puss o kram systra mi

    SvaraRadera
  2. Gu va fint skrivet käre du ;) Gullungar är vad ni två är, och systrar förståss ;) Jag ska komma o se på lillasyrran din i kyrkan. LÄNGTAR!Kram J

    SvaraRadera