Jag skulle vilja vara en rebell, skulle vilja stå på barrikaderna och vråla och skrika. Jag skulle vilja vara en tuffing som rakt, ärligt och tydligt säger vad jag tycker. En stark och stabil person som kan leverera obekvämligheter på ett sätt som gör att andra lyssnar.
Jag skulle vilja säga saker som "nä nu får det vara nog, det här går inte bra, det här är FEL, fult och ovärdigt, nej tack, jag är inte intresserad, det räcker nu"
Men allt det går så dåligt ihop med att "vara älskad av allt och alla". Det går så dåligt ihop med min önskan och vilja att vara snäll och tillmötesgående. Ibland är det också svårt att ha tydliga och starka åsikter när min hjärna med nån slags autopilot ser saker från alla möjliga håll och ur andras synvinklar. Dessutom saknar jag forum, jag vet sällan när jag ska säga ifrån och när jag säger nåt är det sällan nån som lyssnar.
Och.... det här är bara undanflykter, jag är en feg stackare, jag skäms och känner mig ynklig. Så nu var det sagt, nu vet du det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fasen man kanske ska göra en kurs eller nåt på det temat, vi är nog många i din sits som känner lika dant! Jag försöker o tänker på detta nästan dagligen. Jag har blitt bättre efter lång o hård kamp i ämnet ;)/Johanna(sjuklingen)
SvaraRadera