Efterfests tankar

I helgen har det varit festligt värre, både fredag och lördag har jag fått kalasa. Det är det här med "ketchupeffekten i livet" först kommer inget sen kommer allt på en gång. Jag smyger in ett tack till er som fixade kalasen, de var båda JÄTTETREVLIGA!

Där på kalasen kom jag att tänka på det här med vänner, vilka vi har omkring oss. Den kloke mannen brukar tröstande säga, "titta på vilka som tycker om dig, vilka som tycker du är bra - vad är det för människor? Om de tycker om dig kan du inte va så tokig".

I fredags var jag på min nya vän I;s tantsoppekalas. Det är fick jag träffa ett tantastiskt gäng kvinnor som på ett eller annat sätt finns i födelsedagsbarnets liv. Det var svårt att förknippa någon av dem med "tant". Begreppet "tant" är för mig någon som låst in sig i en massa "måste, borde, får inte, ska inte, kan inte, orkar inte" plus tjocka beiga strumbyxor och grå kappa. Det fanns inget av det där. Det klart att I;s vänner inte är tanter, det klart att de är varma, öppna, generösa, härliga kvinnor annars skulle hon inte ha något ut av dem.

I går på nästa kalas förundrades jag över att så många vänner med så olika beröringspunkter till födelsedagsbarnet ändå kände på liknande sätt för honom. Från syster, barndomsvänner, killkompisar, kollegor, ressällskap, till alldeles nya vänner de sa samma saker. När jag tackade för kvällen, svarade P att med så många härliga vänner var det en enkel match att fixa bra fest. Som den klokgumma jag är (läs försöker vara) kontrade jag med att det enbart berodde på att han är en så fantastisk och fin människa själv. Jag hoppas det smickret gick hem, förövrigt.

Kanske är det så, att våra vänner speglar vilka vi är. Min kloke man har kanske rätt och med tanke på vilka som finns i mitt liv får man lätt storhetsvansinne.