Tankevändningar

Häromdagen var jag på ett möte som jag faktiskt bävande lite inför. Innan trodde jag det var den här gamla vanliga beslutsvåndan och latmasken som gjorde att jag inte riktigt ville åka iväg. Mina "argument" handlade om att det skulle komma för få deltagare och då skulle jag slösa bort hela kvällen eller om det kom för många skulle jag inte få möjlighet att prata med dem jag ville få kontakt med. När jag väl satt där på mötet insåg jag vad det var jag bävat för och då slog faktiskt ångesten på.

Mötet handlade om framtiden i varslens skugga. Länets varselsamordnare medverkade och pratade om framtiden och olika scenarier. Ena änden handlade om att efter en svacka kommer alltid en uppgång, alla lågkonjunkturer har följts av en högkonjunktur. Att vi här i Västerbotten är starka och väl rustade och kan stå oss bra när det vänder. I den andra änden var det mer tal om att något liknande har aldrig hänt förut, hela världen är i samma svacka, samtidigt. Det skulle kunna gå så att den här nedåtgående spiralen spinner fortare och är djupare än vi nånsin sett förut. I det värsta kanske det här blir kollapsen för hela vårt ekonomiska system.

Det var ungefär där som min ångest gjorde sig riktigt påmind. Himlarns här är vi på väg utför i 300 knyck och jag äventyrar allt och startar eget. Kanske får mina barn aldrig .... vi kan aldrig.... hur ska det bli osv osv.

DÅ tar en präst ordet och vänder spetsen åt ett annat håll så att säga, hon talar om att vi kanske nått någon slags topp av "galenskap", att vi inte kan utarma jorden längre, att vi inte kan fortsätta expandera, utveckla, öka och gasa. Hon talar om att människan behöver andra värden i livet, att längtan efter något annat finns och kanske börjar tiden vara mogen för det. Hon säger det så fint med en lugn, trygg ton och rätt som det är känns det tilltalande till och med lockande. Nästan så att det "värsta scenariot vänds till det bästa".

På nåt sätt mildras min oro och jag kan gå från mötet med hoppet i behåll, det var ju det min rädsla handlade om. Att jag skulle gå därifrån med en totalt hopplöshetskänsla kring allt som är just nu. Kanske var det att efter "varje ner kommer ett upp", kanske var det prästens ord.... kanske var det bara att samordnaren sa att ett framtidsyrke är coach till arbetsförmedlingen :-)