Ibland är jag så kritisk, jag vet att det inte är en särskilt bra eller givande inställning men det går liksom bara av sig själv. Om jag kallar det att jag ser utvecklingspotentialer eller har lätt att identifiera förbättringsområden låter det SÅ mycket bättre. Det kanske till och med skulle kunna vara en affärsidé. Nå, ibland vet jag bara så himla bra, jag vet bäst helt enkelt, jag har svar på alla frågor och lösningar på alla problem. Det är bara synd att det inte är så många som fattar när jag vet och kan bäst, det verkar oftast, om inte alltid vara bara jag som inser det. Som med resten av frågorna - det är bara jag som vet och kan.
Efter nån stund av det där tillståndet följer nästa. Då är jag också kritisk men mot mig själv. Då får jag dåligt samvete för att jag tycker så himla mycke, att jag är så granskande och negativ. Ja, usch ja negativ är hemskt fult att vara. Jag hör stränga röster som säger "vem tror du att du är", den kallas visst Jante. "Skärp dig och lägg av", det är min egen röst och så mannens som säger "släpp det där för din egen skull".
Men egentligen får man inte tycka och tänka lite även om det inte är idel rosor och hurrarop? Får man tänka att det här har jag en idé om hur det kunde förbättras? Nä, kanske inte eller ... ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så härligt med människor som tycker något! Jag tar hellre en som tycker att något kan ändras / göras bättre eller helt enkelt bara utveckla åt ett annat håll än någon som stilla bara säger att: -Joå, dé ä väl bra...men sväljer resten för att det kan bli jobbigt att själv bli ifrågasatt eller uppmanad att tänka till.
SvaraRaderaDet finns alldeles för många som bara åker med och hoppas att dagen ska gå stilla förbi. Men jag tycker att livet ska upplevas, inte bara genomlevas. Så lev om, lev ut och lev livet L :)
Kramiz
Ps. Det bor en poet i dig, släpp ut henne oftareDs.