En annan kvinna

Idag träffade jag en kvinna som inte riktigt var "med i matchen", som inte riktigt orkar med kan man säga. Hon var trött och ful, hyn var grå, munnen ihopbiten och en djup rynka fanns mellan ögonbrynen. Det var som ett grått moln hängde runt hennes huvud.

Hon var arg, sur, irriterad och rastlös. Inget dög, inget kändes roligt eller lockande. Mannens förträfflighet retade henne och fick henne att känna sig underlägsen och i tacksamhetsskuld. Barnens önskemål och viljor gjorde henne kraftlös och matt. Huset, djuren och vädret ställde krav på henne att fixa, dona, vara ute och vara glad.

Hon sökte bråk och valde den svåra vägen, valde att se det som inte fungerar, det som inte blivit av eller inte blev bra. Hon valde eländeskänslor och negativ feedback. Hon försökte faktiskt inget annat.

Jag hörde henne muttra "jamen sitt vid datorn hela dan, spela tills du blir less och se hur bra det blir, jag skiter i vilket". Jag tror ingen annan hörde henne. Jag såg henne med bestämda steg marschera iväg ut och bort, med gråmolnet kring huvudet. Hon var som en igelkott med alla taggar ut och hon fräste som en orm men innerst inne tror jag hon bara ville höra att hon dög och var omtyckt, att det var ok.

Nu har hon fått en kram och försvunnit. Jag hoppas det dröjer innan hon dyker upp igen.