Nörd som nörd

Jag har den helt fantastiska förmånen att få ingå i en grupp som kallas Coachnördarna. Vilka det är, hur de kom till och var namnet kommer ifrån får förbli en hemlighet. Jag kan bara säga att jag är stolt och glad att få kalla mig nörd. Det här gänget gör mig upprymd, stark och modig. Efter våra träffar är jag full av energi och världen är full av möjligheter. Tänk vad det gör att få umgås med likasinnade, vad samvaro och utbyte kan ge oss. Det är beroendeframkallande som choklad ungefär.

Annars idag har jag varit "världens bästa mamma". Jag började dagen med att lägga förväntningsribban högt. Frågan "mamma vad händer idag" besvarades med "jo, jag vet ju att ni längtar efter att ta fram studsmattan.... och av nån konstig anledning blev det en lite för lång paus där öppnade för deras fantasi när jag "klappade till med" så då tänkte jag att ni kunde börja skotta bort snöhögen så det kan börja torka. Jag såg ljuset som tändes - och jag såg det släckas.

Sen förflöt dagen och mina fantastiska barn lekte med lera, med varandra, läste, spelade dator, var ute och grejade på nästan helt utan gnäll och konflikter. Jag jobbade, fixade mat, jobbade lite mer, pratade i telefon, var ute med dem, jobbade, fixade fika. Ganska bra, tyckte jag.

När så mannen kommer hem berättar sonen upprört "VET du vad mamma sa i telefon? att hon var hemma och skötte om barnen idag, å vet du vad hon har gjort.... hela dagen har hon suttit vid datorn hon har inte alls skött om oss nåt, inte som du gjorde igår".

Igår tillbringade de påsklediga barnen HELA dagen på badhuset med den fantastiska lekpappan. Toppa det och försök jobba samtidigt, den som kan. Vilka men ska dessa stackars barn få? Jag får utrusta dem med telefonnummer till någon bra psykolog eller coach kanske kan räcka.