Min bästis V var förbi en sväng idag. Hon satt här på "landet" i jeans och fleecetröja och berättade att hon egentligen skulle varit i Milano i helgen. Just ikväll skulle hon varit på stor galamiddag. Själv kunde jag ha varit på ett flygplan på väg till Turkiet för en veckas träning, trevligt umgänge, lite jobb och kanske sol.
Man skulle ju kunna tro att vi sa det med en suck av längtan och sorgsenhet över att vi blev kvar, men så var det inte. Vi suckade av lättnad och var nöjda över att vi vågat välja bort "en sån grej". Istället såg V fram mot kvällens hämtpizza och jag till en kväll i soffan med barna och en godisskål.
Man skulle kunna tro att det är nåt fel på oss. Att vi kanske är lite vidbrända och utmattade, på gränsen till deprimerade. Man skulle eventuellt kunna tro att vi håller på att bli gamla. Men så är inte fallet, jo vi blir väl äldre förstås, men det här handlar inte om trötthet eller ålder. Det här är mer att våga lyssna på sig själv, vad man vill. Det handlar om att välja och välja bort, till och med sånt som man tycker är "wow vilken grej". Jag tror det är bland annat sånt som får oss att växa och utvecklas.
Eller så har jag just hittat en djup och intellektuell undanflykt och ursäkt för att jag helt enkelt är lat och tråkig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar