Tanke & känsla än en gång

Man kan veta saker och man kan veta saker. Man kan veta i huvudet, man kan veta i magen, man kan veta i kroppen. Visst är det bra att vara klok, förnuftig och förståndig men .... ack vad bra det är när man vet i magen, när man vet i hela kroppen. När insikter landar, det är grejer det.

Det handlar om tanke och känsla, intellekt och intuition, kropp och knopp. Det är så mycket vi vet i vårt huvud, det är så mycket vi kan men är inte känslan med oss går det sällan vägen. Å andra sidan om vi bara är i känslornas våld utan tankens styrning blir resultatet inte heller bra. Så det gäller att få dem att stämma överens, dra åt samma håll och samarbeta.

Man kan vara upptagen och ockuperad av att tänka rätt, vara förnuftig och klok ofta kanske helt i onödan. "Tänk inte så mycket hjärnan funkar ändå", var en klok uppmaning jag hörde för en tid sen.

Undrar om "tänk inte så mycket då funkar hjärnan sämre" är sant? Så känns det just nu. Ju mer jag tänker desto sämre blir mina tankar. Ju mer jag tänker desto märkligare och mer förvirrade blir mina känslor.

Jag försöker tänka mina känslor rätt men det går inte alls. Ju mer jag tänker att jag ska ändra en känsla desto mer känner jag av den. Är det så det funkar eller har jag missuppfattat det hela?
Som ett barn uttryckte det "tänker man så tänker man" när en vuxen uppmanade honom att sluta tänka på otäcka spindlar. Känner man så känner man, det kanske inte är sant, klokt eller vettigt men det känns ändå.