Stora tankar

Å vad händer nu då? Jag gör stora saker utan att vara livrädd.
Jag är så stolt över mig själv och känner mig så stark, som jag aldrig gjort förut tror jag. Jo, det förstås när ungarna föddes, så stark blir jag nog aldrig mer. Men det här är näst intill.

För ett år sen skulle jag betraktat det som ganska idiotiskt, naivt och långt, långt, långt från mig och mitt sätt att vara. Idag gör jag det, tror på det och känner att det gör inget om det går åt skogen.

Har hittat igen känslan från början - det gör inget om det går på tok. Jag kommer att vara stolt över att jag försökte. Glad att jag provade OCH oerhört mycket klokare, jag kommer att lära mig massor.

Så nu ni, nu kör jag full fart framåt så ser vi var det bär.