Inte bara mat?

Det här hände för några veckor sedan och jag har funderat på det sen dess.

En person beskriver att han är så hungrig. Han berättar att han har varit det vid flera tillfällen förut och tycker verkligen inte om det. Att vara hungrig är inte något positivt alls, han är till och med lite rädd för hungern och vad den gör med honom. Han har valt att gå till en ny restaurang för att slippa vara så hungrig. Den nya restaurangen är också tilltalande på andra sätt för honom, rätt inredning, trevliga människor och ett bra ställe.

Han kan berätta alla fördelarna med att vara mätt, hur han skulle kunna koncentrera sig, få energi, bli gladare till och med tjäna mer pengar. Han låter övertygad när han säger att han verkligen skulle vilja vara mätt.

På den nya restaurangen har han redan betalat i kassan. Där står maten framdukad, det är bara att ta för sig, det är bara att hugga in och plocka det man vill.

Men så beskriver han hur han tvekar och kommer av sig. "Det är ju inte jag som lagat maten", säger han. "Jag är inte säker på att jag faktiskt skulle bli mätt på den, jag tror inte det jag behöver finns framdukat. Jag vill hellre äta soppa med gaffel än med sked".

Förresten, fortsätter han med ilska i rösten, så har de lovat att jag ska bli mätt men det har jag minsann inte blivit.

Visst låter det underligt? I mitt huvud cirkulerar frågan VARFÖR, men varför är ingen coachande fråga.