För några år sen blev jag vuxen. Det var jobbigt och gjorde lite ont. Då kändes det helt nödvändigt och riktigt klokt. Jag trodde jag hade gjort bort det. Blivit så vuxen som jag ska. Men det verkar vara dags igen.
Jag har haft strategier för att klara livet. De har jag haft så länge jag minns, nästan i alla fall. Jag trodde jag hade släppt dem och inte behövde dem längre. Men det verkar som de fortfarande eller igen fyller sin funktion.
Jag vet inte om jag vill bli ännu mer vuxen. Jag vet inte om jag är beredd att ge upp mina strategier. Jag vet inte om jag kan, jag vet inte om jag törs. Vad händer med mig då, vem blir jag då?
I en lång tid nu har jag frågar mig "vad är jag rädd för" och "vad är det värsta som kan hända"? Svaret börjar närma sig..... det är mer skrämmande än jag förstått. Det jag är rädd för är värre än det värsta som kan hända. Jag vet faktiskt inte om det är hanterbart för mig.
Sånt kan man fundera på så här på en tisdagkväll, man kan också gå och lägga sig och sova hjärnan i form igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Måste man vara vuxen då? Att man ibland bör ta ett vuxet beslut behöver väl inte betyda att man ska vara vuxen hela tiden.
SvaraRaderaVad jag förstår så följer du dina strategier (som du kallar det) rätt så bra. Det är bara när du överanalyserar som du blir osäker.
"Värre än värst" är rent bs! Dessutom är det få saker man behöver hantera ensam. Kom ihåg det när du ska fira dina framgångar. ;-)
//P
Det borde vara dags för firning snart, eller hur? / LL
SvaraRadera