Jag undrar hur det kommer att bli, jag undrar ofta hur det kommer att bli. Skulle så gärna vilja veta i förväg så att jag kan känna mig trygg. Jag vet att det brukar ordna sig, "det ordnar sig" men jag vill veta hur nu.
Just nu undrar jag hur det kommer att bli för mina ungar. Jag undrar vilka men de ska få, vilka bekymmer deras barndom ska ställa till för dem.
Jag slår på och plågar mig själv. Ömsom för att göra fel prioriteringar, välja fel, sätta mig själv och mina önskningar och behov före alla andras. Då är allt mitt fel, allt beror på vad jag gör och inte gör vilket direkt leder till att jag klandrar mig själv för att vara självupptagen, att världen cirklar kring mig och att jag tillskriver mig själv för stor betydelse. Men struntar jag i att känna mig ansvarig är jag ansvarslös och struntar i allt och alla förutom mig själv. Så du hör, det går bara runt, det blir aldrig bra och summan av kardemumman är "jag är fel".
Jag är rädd för att nån gång i framtiden titta tillbaka på de senaste 8 åren och ångra mig, fundera på hur kunde jag. Å andra sidan hur skulle det kännas om jag tittade tillbaka och funderade på "varför gjorde jag inte, varför fegade jag ur"? För nånstans inom mig finns också en liten röst som säger att det finns andra som har det värre. Barn växer upp med skilda föräldrar, med resande föräldrar, med tanklösa föräldrar, med missbrukare och psykiskt sjuka, å jag menar, jag har ju bara en släng av allt det, eller?
Den lilla rösten säger också saker som att mina barn skulle kunna vara stolta över en morsa som vågat, att deras pappa fick stort utrymme och fanns där, att de känt sig sedda, förstådda och bekräftade. Tänk om de skulle känna att de fick alldeles lagom mycket uppmärksamhet, som världens finaste mest fantastiska och betydelsefulla ungar utan att behöva vara centrum och orsak för och till allt.
Men det skulle innebära att jag skulle duga och vara en helt OK morsa, jag som är så fel. Nåväl, hur som helst kan jag ge dem telefonnummer till en bra terapeut när det behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur tråkigt skulle det inte vara att i förväg veta hur all kommer att bli?! För att inte tala om hur otroligt stor pressen skulle bli av att i förväg veta alla motgångar och sorger som komma skall. För vi vet att alla kommer att möta elände på ett aller annat sätt i sitt liv.
SvaraRaderaHur många saker är det förresten du verkligen ångrar att du gjort tidigare i livet? Är det lika många saker som du oroar dig för just nu ens?
//P
PS. Jag säger som jag brukar; Slappna av lite!