Inte nyår men nästan

Jag fick just lite svindel när jag tänkte på "för ett år sen". För ett år sen hade mina sötnosar just börjat ettan, de som alldeles nyss var små bebisar och kröp omkring på golvet. För ett år sen låg pappa på lasarettet och min värld gungade när jag insåg att min mamma och pappa faktiskt inte kommer att leva för alltid. I samma veva, för ett år sen, stod jag på en mässa och vi hade stora planer om att expandera, utöka och konkurrera. För ett år sen på den mässan träffade jag fantastiska A för första gången, presenterad av fantastiska I.

Nu har sötnosarna gått ett helt år i skolan och börjat tvåan. Pappa har återhämtat sig och är pigg och frisk men inte odödlig. Nu är verksamheten som skulle expandera i det närmaste nedlagd. A och I är nu två av de viktiga personerna i mitt liv som kollegor och vänner.

Det här året har verkligen gått i rekordfart och innehållit SÅ mycket. Tänk om jag vetat då vilka utmaningar jag skulle ge mig själv. Vilka språng i min utveckling jag skulle ta. Vilka rädslor jag skulle möta och vilka shift som skulle ske i min hjärna. Det var en himla tur och fiffigt inrättat att jag inte visste det, att vi inte vet i förväg. Det är precis som P skriver, hur kul skulle det vara.
Och skulle vi överhuvudtaget våga något om vi visste i förväg.

Jag är verkligen spänd, förväntansfullt spänd inför vad det kommande året ska innebära och föra med sig.