TV

Tittar på latlådan och känner mig inte riktigt helt säker på hur den fungerar. Känner att det var länge sen jag "körde tv;n". Jag tittar på latlådan och tänker "det här borde jag veta hur man gör, det här har jag gjort förut".

Så får jag till slut på TV;n och igång inspelningen av ETT program, det enda program jag velat se senaste veckan, senaste månaderna. Jag tar mig igenom inledningen, intrott som mannen kallar det, jag har förstått att det är viktigt att koncentrera sig på den när man ska se en film. Han brukar vänligt men bestämt säga åt mig att vara tyst under intrott så att han kan förklara för mig sen när jag börjar fråga om handling, karaktärer och om det är något jag borde förstå. Nu idag är jag själv som ser på TV,n och det är en enkel handling och kort, kort intro. Men efter cirka tio minuter blir det otäckt spännande och jag börjar fundera på varför jag ser något som får det att svida i min mage och ger mig puls? Borde jag inte använda tiden bättre, vettigare mer uppbyggligt? Om jag nu prompt ska kolla TV, borde jag inte se något mer feelgoodprogram?

Jag kompromissar och snabbspolar, det slutar lyckligt. Men jag förstår inte hur den stackars huvudrollsinnehavaren orkar med och hur hon kan se så pigg och fräsch ut då hon vecka efter vecka är nära att mista livet på grund av den ena psykopaten efter den andre som hon stöter på. Jag förstår inte heller att hon inte lär sig, utan lika blåögt åker iväg till de mest ensliga ställena där de mest knepiga personer finns. Att hon inte begriper att hon ständigt är i fara.

Och vad är det nu? Glättig tävling i körsång, igår var det idolsång, imorrn datingprogram och på veckan inredning. Nä tv;n har blivit sämre sen jag var ung. Vilken tur att jag har SÅÅÅ mycket annat viktigt, uppbyggligt och klokt att syssla med. Imorrn vaknar jag till ljudet av svampbob eller hannamontana puh. Eller gnällande liten vovve. Jag vet vilket jag föredrar.