Det är faktiskt INGEN som vet. Det kom jag på i dag, det slog mig som en blixt från klar himmel som man brukar säga. Plötsligt insåg jag att det faktiskt inte finns en enda människa som vet, ingen som kan säga hur det ska gå. Jag insåg att det inte finns någon jag kan fråga och att mina försök att hitta svar, fråga rätt personer och pumpa dem på information faktiskt är helt lönlösa.
Det kanske låter hopplöst och tröstlöst men så är det inte. Tvärtom, det öppnade nya dörrar för mig, skapade en ny trygghet och ännu mer nyfikenhet. I och med att ingen vet finns det ingen risk att någon säger "vad var det jag sa, det kunde man väl gissa". Och vad som är ännu bättre är att mina egna gremlings som säger "hur kan du tro...." också tystnade när jag insåg att ingen vet.
Om någon skulle veta så är det nödvändigt att de känner mig väl och hur skulle någon kunna göra det när jag inte ens känner mig själv. Hon/han skulle dessutom kunna massor om dit jag ska samtidigt veta något om vad jag kommer ifrån. Lägg därtill i samma person förmåga att se in i framtiden och förutspå den. Du hör ju själv, svaret, det finns ingen som vet, är självklart.
Nästa insikt som kom blixtrande strax efter var, det finns bara ett sätt att ta reda på och få veta nämligen att prova, testa och se om det funkar. Då växte nyfikenheten och gremlingarna rullade ihop sig i en vrå i hjärnan.
Så nu ska jag prova, testa och se. Så kan jag tala om för alla som undrar efteråt. Om man överhuvudtaget någonsin kan veta. Spännande eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar