Små små kommentarer

Man ska lyssna på sina barn. Naturligtvis för att respektera dem, ge dem utrymme och för att bygga deras självkänsla. Men man ska lyssna på dem också för att de ofta är kloka och ser världen med tämligen oförstörda och nya ögon. Man ska också lyssna på dem för att de är så roliga och underhållande.

Följande små kommentarer har jag snappat upp när jag lyssnat.
Från baksätet på en utflykt med bilen. Båda ungarna sitter med sina i-pod (= hörlurar m musik i öronen, enkelt förklarat, mycket viktigt för historien). Sonen sjunger, läs vrålar med i någon låt. Kan ha varit på engelska, tonarten obestämbar. Dottern utbrister irriterat "kan du sjunga tystare, jag hör ju inte vad jag TÄNKER". Varpå sonen lugnt svarar "skruva upp volymen då".

Sonen ville ha en pyjamaströja till skolan men vi föräldrar sa nej. På morgonen smög han på sig pyjamasen under de vanliga kläderna. Vilket upptäcktes först senare pga att det blev så knöligt. När vi då ville framhäva att det var att luras, svarar han kaxigt "nej, jag sa hela tiden att jag ville ha den".


Dottern gillar att leka med ord som har samma betydelse vilket leder till en hel del fniss. Men den absolut bästa är ändå när vi var på semester till Bulgarien. Jag ber om ursäkt om jag skrivit den här tidigare. Barnen var 5 år och vi flög på kvällen. Morgonen efter hör vi hur ungarna ligger och småpratar. Sonen frågar - Vella (hans smeknamn på sin syster), är vi i Bulgarien nu?
Jo, svarar hon vi kom ju igår kväll.
Jamen varför pratar vi fortfarande svenska då, varför pratar vi inte bulgariska? undrar han fundersamt.
Tja, svarar dottern, vi har väl inte lärt oss än.
Det var en härlig början på den dagen och hela semestern.