tisdag 5 maj 2009

Iakttagelser

Jag har studerat verkligheten och upptäckt några saker.
En är att klockan inte alltid går lika fort. Vissa mornar går klockan långsammare och andra fortare. På måndag morgon går den långsammare än på torsdag. På torsdagar har jag alltid svårt att hinna i tid, jag stiger upp samma tid, gör samma saker men klockan går fortare så tiden blir knapp. Däremot måndagar kan det ibland bli nån minut över. Hur kommer det sig?

Jag tror jag har upptäckt en sak kring ålder också. Jag är nästan säker på att om man spjärnar emot och inte vill åldras så blir man fortare äldre. Däremot om man bara gillar läget och njuter som Jenny säger, så går det långsammare. Är det så?

Vad styr det här? Det är inte Murphys lag i alla fall, inte tyngdkraften heller det måste bero på nåt helt annat. Kanske är det samma lagar som styr att ogräs har låååånga, livskraftiga rötter och kan växa nästan varsomhelst och föröka sig utan "parning". Medan vackra blommor och ätbara växter är små och klena med tunna fina små rötter och nästan omöjliga att få att överleva. Det är naturlagar som styr sånt va?

Ett annat fenomen som styrs av "ketchupeffekten i livet" är att allt kommer samtidigt, livet går i skov liksom. Ibland är det mycket och då blir det lätt mer, inbjudningar till fester duggar tätt, uppdrag på jobbet ska ske samma dag, helst samma tid och det är utvecklingssamtal på skola och jobb. Andra perioder är det mindre, inget händer och allt är lugnt. Hmm hur länge sen var det så?

Att man blir trött på kvällen, det styrs av dygnsrytmen och så är det alltid för mig bara lite tidigare än för de flesta andra.

3 kommentarer:

  1. Vad vore det för utmaning med livet annars?! :)
    Usch jag känner mig verkligen alldeles för superduperultrapositiv för att ens kunna ta in lite djupare tankar.. så..livet är vad det är - och det enda man kan göra är att göra det bästa av det!
    Kramelikram till bästaste LL...som jag nästan aldrig ser nu för tiden... :(
    Jenny

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Min bästaste Jenny, du är verkligen sprudlande positiv. Jag tror jag måste gifta mig (igen) det verkar som en bra injektion av plus energi. Med hänvisning till dagens inlägg ;-)
    Ja vi är alldeles för sällan på samma plats nuförtiden. Tur vi kan blogga. Kram LL

    SvaraRadera