söndag 3 maj 2009

Ålder

Jag börjar bli gammal. Ah!!! nu hör jag era protester, "nä inte gammal, nejdå nejdå, inte du LL". Eller, låt mig i alla fall få tro att ni protesterar, åtminstone för att vara artiga.

Jag börjar bli gammal och jag har lite noja kring det, med betoning på liten - läs ibland galopperande. Åldersnojan har jag fått från pappa. Förlåt pappa, när du läser det här, men jag tror att det är så, och värre nojor kan man väl få.

Första gången jag "fick svindel" var när jag fyllde 20. Nu går det bara utför, tänkte jag. Den kondition och styrka jag byggt upp kommer härifrån och framåt att bara rasa, förtvina och försvinna, mer vältränad än så här kommer jag aldrig att bli.

Det är rätt fascinerande vad som händer med åren. Vissa saker har krympt t ex ögon, gympasalar, byxstorlekar, timmarna innan Kalle Anka på julafton. Andra saker har vuxit t ex midjemått, godispåsar, träden på gården. Somligt har blivit längre, bröst och rumpa, annat tyngre som ögonlock och steg.

Det är också märkligt hur gamla mina jämnåriga har blivit, FÖRLÅT!. Jag reagerar också på att SÅ unga människor får arbeta, gifta sig och köra bil. Har också lagt märke till en ny trend i affärer att expediter "NIAR" unga tjejer som jag. Jag blir så förnärmad så jag får lust att lämna butiken omedelbart, men det vore barnsligt.

Min farmor blev 94 år och hon sa många kloka saker, en av dem handlade om ålder. På brett umemål sa hon, "he ä int lätt och va se ung i en sån gammel kropp". Hon hade också svårt att förlika sig med sina rynkor och bad mig köpa antirynkkrämer. Sen fnissade hon förtjust när hon efter några veckor tyckte sig se resultat, att hon blivit slätare. Då tyckte jag att det var lite sött så där att en gammal tant pratade om att hon kände sig ung och brydde sig om rynkor. Men börjar förstå att hon verkligen kände sig ung och också ville se ung ut. Är det sorgligt eller härligt?

Vad är det som är så besvärligt med att bli äldre? Jag tycker ju egentligen att det är ganska härligt, jag trivs mycket bättre med mig själv nu än jag nånsin gjort, formen från 20 årsåldern är toppad flera gånger om sen dess, erfarenheter och åren har gjort mig klokare och lugnare. Jag är också mer barnslig, lekfull och naiv än förr. Jag är i mina bästa år - det låter bra, i medelåldern - känns hemskt.

5 kommentarer:

  1. Man kanske ska försöka se varje tidsperiod som sin bästa just då - när man är i den. Vore inte det härligt!? Att känna att "Just nu är mitt bästa 30+ jag!" Sen kan man ju alltid kolla tillbaka på sitt 10-år yngre naivare jag och sucka och skaka på huvudet och mumla; "du hade verkligen ingen aning lilla vän" Men just då, i nuet - då ska man bara njuta av vad varje år har med sig! Lättare sagt än gjort kanske....
    Kram
    Jenny

    SvaraRadera
  2. Lena du är allt en 30 plus tjej i dina bästa år! Love JH härlig

    SvaraRadera
  3. menade härlig 30 plus tjej ;)

    SvaraRadera
  4. Japp, det handlar om att njuta och liksom gilla läget det tror jag också.

    Men, tjejer, det är en aning svårare att njuta av att vara en härlig 30 plus tjej när man passerat typ 40 och plus. Men tack ändå;-)

    SvaraRadera
  5. Määä...inte är du en dag över 32 LL?! :)
    Kram från systra

    SvaraRadera