Månad 2

Nu ha det alltså gått 2 månader av min nya tillvaro. Den är fortfarande förvillande lik den gamla. Det är ungefär samma spöken som härjar, samma orosmoment. Irritationen och ilskan ser lika dan ut som tidigare. Lite nya våndor har jag träffat på, utmaningarna verkar större i det här nya, tröttheten har också blivit större. Flera nya glädjeämnen har jag hittat och jag tycker jag har vuxit. Lägg till det MÅNGA nya härliga, trevliga, fantastiska bekantskaper så har vi en kort, kort beskrivning på andra månaden.

Jag har räknat efter, flera gånger, det ÄR bara 2 månader som gått. Det känns snarare som två år. Det är en märklig känsla av att tiden har sprungit iväg, jag har ett förvrängt tidsperspektiv just nu och det känns overkligt. Var det verkligen bara en vecka sen jag gjorde ditt eller datt, var det bara tre dar sen vi sågs, den typen av frågor haglar i mitt huvud nu. Jag kanske håller på att bli "tokig".

Då är det bra att ta sig en titt i backspegeln och tänka efter vad som hänt, vad man gjort. Om inte annat så för att stilla rösterna i mitt huvud som tjatar om att jag inget gör eller åstadkommer. Oj, jag hör röster också.....

Nu tänker jag inte göra ett skvatt mer idag förutom att borsta tanden och säga godnatt.