Begripa mer

Nog begriper jag vissa saker, jag förstår ibland mer än jag vill och ser sånt jag inte vill se. Med åren även mer subtila saker än den gången i tonåren då jag så gärna ville tro killen som sa att han gillade mig och vände sig bort och pussade på tjejen han höll i handen. Jag ville ju så gärna att han skulle gilla mig och jag minns än idag att det var en otrevlig känsla i magen och ett virrvarr i huvet. Jo, då det var samma känsla som jag beskrev igår.

Jag undrar, är det samma saker nu som då, som gör att jag försöker blunda och inte lyssna? Vill jag vara omtyckt eller hoppas jag på något bra? Hoppas att något ska bli annorlunda, som om den där killen skulle vänt sig tillbaka och sagt nu är det du och jag. Så blev det så klart inte och jag minns att jag gick därifrån. Trots att vännerna sa, "jo han gillar dig det sa han ju", så litade jag på annat än orden och gick, med stoltheten i behåll. Stolthet och mentalhälsa i behåll.... det låter som nåt viktigt.

Eller är det så att jag nånstans tror att jag övertolkar och läser fel? Det finns de som påstår att jag är bra på sånt. Jag kanske bara förstorar och förvränger, jag kanske bara ser allt i svart. Tja det är ju en möjlighet förstås.

Kommer tid, kommer råd och ge mig tålamod och tillit. Tålamod och tillit, stolthet och mentalhälsa de du.