Undrar du hur det går med min nya kärlek? Hur det går att ta beslut? Hur oplanerad och galen jag vågar vara?
Vi har diskuterat, vi har vägt, vi har resonerat. Vi har använt både förnuft och känsla. Jag har sagt och lyssnat på de gamla vanliga argumenten. Jag har tänkt som jag brukar göra, alltså klokt, försiktigt och planerat. Jag har lyssnat på argument som "det blir mycket jobb, inte just nu när det är så hektiskt, det är verkligen inte rätt läge".
Jag har vänt tanken, upp och ner, fram och bak, ut och in. Tänkt på nya sätt, ställt mig frågan hur skulle det kunna vara om man tänker tvärtom. Även frågat mig "vad skulle jag sagt förut = nej då säger jag ja nu".
Vi har till och med provat att bestämma oss för att vänta till nästa vår och det kändes inte bra. Så då kastade vi allt förnuft och gick HELT på känslan och DET kändes bra. Så idag har jag pratat med den lille krabatens mamma, förlåt matte och sagt ja - ja tack vi vill och snart är han vår. 2 juli flyttar han in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
GRATTIS/JH
SvaraRaderaHur kan det komma sig att du får lyssna på "de gamla vanliga argumenten" men du tycks ha en massa nya?
SvaraRaderaDå "vi" funderade på nästa år istället, kändes det inte bra för samma "vi"? Eller är det så att vissa "vi" bör läsas "jag"?
Jag bara undrar.
//P
PS. Jag spelar för samma lag som alltid. Svårt att köpa över mig. ;-)
PPS. Men en valp är ju kul trots allt jobb.
Samtliga argument kom från mig själv, jag är en mästare på att argumentera från alla håll och kanter.
SvaraRaderaAlla vi ska läsas som vi = jag och mannen. Den här gången spelade vi i samma lag faktiskt. Men jag är helt på det klara med att det är jag som ibland får vara med i samma lag som du och han. Du kommer att älska valpen, nästan lika mycke som du gillar Wille ;-))/ LL