Jag har lite egna regler, vissa regler gäller inte för mig, mina regler är lite annorlunda och gäller bara för mig. Det är ju som lite annars med mig, jag är ju inte riktigt så (som andra). Vissa saker funkar faktiskt inte för mig, jag kan ju inte som andra.
Jag får inte göra misstag, jag kan inte glömma något. Jag behöver inga pauser i mitt arbete, jag kan inte börja träna, jag kan inte äta frukost, jag behöver ingen lunch, jag kan inte åka hemifrån, nämen inte kan väl jag...
Jag har lite egna regler och jag vet inte om det är för att jag är så himla speciell eller för att jag är strängare mot mig själv än mot andra. Båda anledningarna är lika dumma. Jag är ju inte mer speciell än nån annan, alla är vi ju speciella, så varför skulle jag ha speciellt speciella regler då? Att vara strängare mot sig själv än andra verkar också korkat, varför ska man vara det, finns det något att vinna?
Känner du igen det här?Jag gör det själv ibland och har stött på det här många gånger med klienter. Där dessa speciella regler blir så stora hinder att inget kan förändras. När jag är modig och känner att det är läge kan jag fråga "vad är det som gör dig så speciell att du behöver särskilda regler för dig". Jag minns själv hur den fick mig att tänka till ordentligt, nog rodnade jag lite också.
Så en bra regel för oss alla skulle kunna vara att "vara lika snäll och överseende mot sig själv som mot andra", eller vad säger du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, så sant! Och då kanske man blir ännu snällare mot andra osv...en bra spiral lixom.
SvaraRaderaÅh vad roligt att få en kommentar från dig Malin. Snällhet har ju en tendens att föda mer snällhet, om det inte är sån där dumsnällhet där man utplånar sig själv. Kram LL
SvaraRadera