För några år sen var jag rätt skeptisk till den typen av uttalanden. Jag trodde nog inte riktigt på dem som sa sånt. Trodde inte att de verkligen kände så, jag gjorde i alla fall inte det. Så klart ville jag tro dem, så klart var jag avundsjuk. Inte missunnsam men ordentligt avundsjuk.
Men något har hänt, det är som nåt har vänt i mitt huvud. Det har jag berört tidigare, jag vet.
Så nu går jag omkring som en naiv, oansvarig tjej med ett fånigt leende på läpparna, och är så himla lycklig. Jag är lycklig över att vara frisk, vara gift, vara mamma, vara matte, vara vän, vara företagare. Jag bor så bra, min bil är finfin, det finns så mycket kärlek i mitt liv och snart kommer valpen.
Men det här går väl över .... :-))
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas det dröjer länge innan det går över :) Själv ligger jag hopkrupen i soffan och hostar o snyter mig...men jag är glad att O i alla fall har kommit hem!
SvaraRaderaHa en underbar midsommar bästaste!
Kram
Jenny