Känner ni igen det här?
Det är något alldeles fantastiskt som tar sin början, inträffat eller blivit. Man har längtat, väntat och planerat. Man borde vara glad, lycklig och tacksam. Man borde vara entusiastisk, fylld av energi och jubla. Men istället är man irriterad, sur och tvär. Saker blir inte som man tänkt det och inget känns så kul som det borde. Besviken, ledsen och frustrerad säger man dumma saker, gör korkade tolkningar och beter sig ...... inte som en vuxen. Jag vill inte skriva "beter sig som ett barn", det vore orättvist mot dem.
Så vart det för mig idag. Idag när det äntligen var precis som det skulle. Barnen hemma, vädret kanon, jordgubbar i kylen, badstranden i sikte, ledighet, semester, sommar. Då var det som det gick i baklås. Obeslutsam, kraftlös, bråksjuk och gnällig - vilket perfekt upplägg kan inte en sån mamma sabba? Det är ett under att solen inte gick i moln kan jag säga.
Så vart det för mig idag och nu skäms jag lite, men jag reste mig på 8, skärpte till mig och borsta upp mig. Så vi har cyklat, badat, fikat på stranden och badat igen, vi har haft det härligt, trots.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är det inte alltid så att när förväntningarna och förhoppningarna är som allra högst - då brukar det gå åt h.... Det är märkligt det där. Man kanske bara ska ge sig ut i dagen, utan plan och utan förväntningar och bara ta det som det kommer. Men hur lätt är det egentligen? :) Själv sitter jag i dag på jobbet och svettas, men det verkar ju gå bra det med! :)
SvaraRaderaKram på dig