Ibland säger jag kloka saker. Då och då är det genomtänkta saker men titt som tätt inser jag saker i samma stund som de kommer ut och låter kloka. Idag var en sån gång. Jag hörde mig själv säga "det är så härligt att vara mer naiv, barnslig och sorglös som 40 än som 25 åring" och insåg i samma stund HUR sant det är. Jag är faktiskt mer naiv, barnslig och sorglös nu än förr. I samma stund kände jag också precis HUR härligt det är. Ett stort leende spred sig i mitt ansikte, undrar om de jag pratade med förstod vad som var så roligt.
Ibland är det precis tvärtom, jag har tänkt kloka saker men när det kommer ut låter det inte alls klokt, knappt ens begripligt. Det händer oftast när jag är nervös eller känner mig dum, okunnig eller oförberedd.
Sen är de alla de där gångerna jag bara säger saker som varken är kloka, genomtänkta eller begripliga. Det gör jag när andan faller på, direkt efter ett pass när man är lite uppvarvad eller när jag är i egna tankar. Förr tyckte jag det var hemskt nu tycker jag det hör ihop med att vara lite naiv, barnslig och sorglös och då känns det inte alls lika jobbigt.
Frågan är vilken kategori det här inlägget ska sorteras i, ett kan jag erkänna jag har inte funderat länge på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan tycka att det är så skönt när någon annan säger något som är lite knasigt och inte så genomtänkt. Det brukar jag försöka tänka på när jag hör mig själv säga något som är lite knäppt!
SvaraRadera