Nästa steg

Jag är redo! Jag har bråkat, brottats, vridit och vänt. Försökt styra och manövrera, kanske manipulera. Har gjort som jag brukar, gjort mer av sånt som inte fungerar.

Men jag har också gjort nått nytt och ovanligt. Jag har väntat, låtit saker bero och mogna. Förstått vad jag behövt veta och väntat på svaren tills de kommit till mig. Nu är det så, nu är jag där. Jag vet vad jag behöver veta, känt det jag behöver känna och nu är jag så redo som man kan bli.

Tror jag, men tänk om .... om jag inte förstått, om jag gör nått dumt, om jag har fel. Tänk om. Men så.... då får jag väl lära mig, göra om och göra rätt. Det kan inte vara värre än så eller....?

Att vara redo är inte samma sak som att inte vara rädd. Att vara redo är inte samma sak som att vara säker. Jag är nog redo att vara ännu mer rädd, ännu mer osäker.
Jag är rädd för att jag är säker på att jag måste göra det här... det finns inget annat sätt, det finns ingen annan väg. Ett måste som inte går att bytas till ett vill, men inte heller ett måste som är ett vanligt måste. Utan mer ett det är helt nödvändigt, jag behöver, allt annat vore ett sämre alternativ måste.

Så jag vet, känner och behöver vara mer rädd och ännu mer osäker. Hur låter det?