Tänk om man bara skulle falla, bara släppa taget och faktiskt falla. Utan att veta vad som finns där under. Utan att ha något som tar emot en. Bara släppa taget och medvetet låta sig falla utan att kunna nått om fallskärmar, flygsegel, fallhöjder eller annat.
Tänk om man skulle njuta, njuta av att släppa taget, av att falla. Kanske farten skulle fascinera, kanske ovetskapen skulle kittla. Kanske känslan av att göra något farligt skulle kännas härligt förbjudet. Kanske känslan av att släppa, låta något gå skulle vara alldeles underbar och befriande. Tänk om att släppa skulle ge skjuts uppåt, i en väldig fart dessutom.
Kan man släppa taget och falla uppåt? Kan man släppa taget och bara vara i fritt fall, liksom sväva omkring i luften på väg men inte säkert varåt?
Kan man falla annat än neråt, kan neråt vara annat än svart. Kan man släppa taget?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det beror nog på vad du menar att man ska släppa. Släppa allt? Nja, inte allt men vissa saker bör man definitivt släppa!
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att "släppa taget" inte alls behöver likställas med att "falla". Det betyder troligtvis en förändring och inte så sällan till det bättre.
Om det mot förmodan betyder att du faller så har du många i din omgivning som tar emot om det behövs. ;-)
//P
Tack det känns tryggt. / LL
SvaraRadera