Fantastiska I kommenterar med ett referat från Marie Bergman som sjunger. "du måste ha tålamod med ditt mod, du måste tåla ditt mod". Tack för den I!
Det känns så träffande just nu. Modet ställer till med saker när man är rädd, man måste tåla det. Jag tänker att det gäller att balansera mellan rädslan och modet. Ju räddare man är desto modigare får man vara, men är man för modig kan man bli ännu räddare. Blir man räddare får man vara tålmodig med det.
Just nu försöker jag ha tålamod att vara i min rädsla, att behålla tron på att det blir bättre om jag bara låter det gå en tid. Om några dagar, veckor kommer det att kännas bättre. Jag försöker tala om för mig själv att det som pågår i min hjärna och maggrop just nu inte har någon riktig verklighetsanknytning. Gång på gång säger jag åt mig att inte ta avgörande beslut nu, sluta fundera på stora saker som är långt fram i tiden. Jag kämpar på med att hålla det lilla perspektivet, göra det jag måste just nu och inte se framåt och fundera på saker som till exempel meningen med livet.
Så fokuserar jag på hur bra jag har det och vilka värdsliga saker rädslan handlar om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack själv Lena! Du lär mig så mycket!
SvaraRaderakram 1
Mod är inte att INTE känna rädsla! Mod är att VARA rädd men göra det i alla fall!
SvaraRadera//P