Jag har alltid gillat att vara ensam.... jag undrar om det är sant. Jag tycker om att vara ensam, jag längtar efter flera långa timmar av ensamhet i ett tomt, tyst hus. Där jag kan dola omkring i mina egna tankar. Inte möta någons blick, inte samspela eller agera tillsammans med någon. Jag längtar efter tystnaden, efter att tiden ska kännas lång och att inte behöva bestämma nåt med nån.
Jag längtar mycket efter det, men tror att det handlar om en motvikt till det som är just nu, det som jag har i överflöd. Liv, rörelse, ljud, samspel, beslut och input. Det handlar om strävan mot jämnvikt. Men så är det också så att jag har en mer introvert läggning än mitt liv är inrättat efter.
Ensamhet har också alltid skrämt mig, men inte att vara tillsammans med mig själv om jag valt det. Ensamhet i en samling, på en fest eller i en arbetsgrupp det är skrämmande, ensamhet i en tvåsamhet är riktigt otäckt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har du upplevt(er) Du ensamhet i din tvåsamhet?
SvaraRaderaEller var det bara ett uttryck du svänger dig med?
/Tott
Nej jag upplever inte det,det har nog hänt att jag upplevt det. Det är inte heller bara ett uttryck jag svänger mig med. Utan något som jag tycker skulle vara otäckt. Kram LL
SvaraRaderaKom tillbaks till din Blogg ;-)
SvaraRadera