Så lite

Så lite man vet om livet, så lite vi vet om framtiden, vad som ska komma och hur det ska bli.
Idag blev jag återigen påmind om det. När vardagen lunkar på och även när stora förändringar sker och mycket händer är det så lätt att glömma bort, tappa bort. Att livet är till låns, inget är förutsägbart och allt kan ändras i en handvänding. På ett ögonblick kan allting vändas upp och ner och inget mer bli som förut.

Det gäller att ta vara på livet här och nu. Skapa, njuta, ge och ta emot lyckostunder, kärlek, värme, glädje, allt som är gott. Det gäller också att ta vara på och ta hand om det svåra, trista, mörka det är ju också en del av livet.

Så lätt det är att lunka på, jaga på, försöka styra och ställa, ordna och fixa så att allt ska bli bra - så småningom. Att sätta saker på "hold" och väntan, säga sen, vänta och när bara...

Men det är ju nu, nu det gäller. Nu är bara nu, det är det vi har. Ibland blir jag påmind, tanken svindlar för det är ju så svårt och ovant, att leva här och nu. Och tänk om framtiden inte finns hur skrämmande är inte det?

Det finns en mening med allt som sker....