Jag hör rykten om att nån/ några inte är snäll mot ett av mina barn. Det retas, provoceras och tjafsas. Min unge känner sig lessen och utanför.
Jag säger bara, akta er. Det är få saker som gör mig så arg som mobbing, det är verkligen inte något jag kommer låta vara orört, ostört eller ouppklarat. Jag ser mig själv störta in på skolan och som värsta Annika Bengtsson i Liza Marklunds bok, lyfter upp de ansvariga ungarna i kragen och väser "om du fortsätter mobba min unge kommer jag att spöa dig". Ja, jag vet Annika Bengtsson sa mörda men jag drar mig lite för det.
När jag väst åt ansvariga ungar kommer jag att pressa lärare och vuxna att göra något NU, göra något som fungerar och ser till att det blir ordning.
Ja det ska jag göra imorrn, sen är det lite bokföring och fakturering också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, fy tusan vilka primitiva känslor som kan dyka upp och kanske överraska med att frambringa beteenden som inte vanligtvis är bekanta - när det gäller ens egna barn! Jag förstår din ilska. Men det låter som de där plågoandarna skulle behöva en rejäl dos av den kloka, lugna Lena; som stärker människors hjärtan...? Jag tror det är det du är bäst på!
SvaraRaderaHoppas det gick bra i dag. Kram /L
Du är klok du L. Jag samlade ihop mig och pratade med personal. Vi har ju världens bästa fritids här så det gick bara bra. Skulle tas omhand idag. Jag skulle gärna vilja prata med ungarna själv, men känner att i det här läget är det overkill. Kram LL
SvaraRaderaHoppas att det ordnade sig till det bästa, ungarna borde veta bättre, nästa gång LL så då j-lar, jag kan hjälpa dig om det händer igen. Kram JH
SvaraRadera