uthållighet

Idag har jag fått en utmaning i att skriva handlingplaner och målformuleringar. Den utmaningen aktualiserade en fundering som rotat runt i mitt huvud ett tag.

Senaste tiden har jag upptäckt en sak hos mig själv, något jag tidigare bara anat och innan dess absolut inte känts vid. Det här behöver jag utforska mer och lära mig mer om och framförallt förhålla mig till.

Jag kan visst skriva handlingsplaner och, inte för att skryta, jag är riktigt bra på målformuleringar. Jag kan göra dem SMARTA, tydliga, lockande och utmanande. Det är inga större problem att tidssätta dem och göra dem mätbara. Knivigheten ligger i uthålligheten eller ombytligheten. Jag hinner ju knappt skriva en handlingsplan färdig innan jag är inne på ett annat spår. Bara det går en liten tid tappar jag intresset och hoppar på något annat.

Är det målets attraktionskraft som det brister i? Nä jag tror inte det, jag får för mig att det handlar om något inlärt i att snabbt hitta nya saker, tänka nytt och fortsätta framåt. Det här är helt märkligt för det stämmer INTE alls med den bild jag har av mig själv.

Jag ser mig definitivt inte som en nytänkare, påhittig, ombytlig och kreativ person. Jag känner ju mer igen mig i en liten myra som gnetar på, lite tråkig i gamla hjulspår och rutiner. Men jag tror ingen av dessa bilder stämmer riktigt. Det är nog uthålligheten, mer konditionsträning månne.