Helt om?

I otakt, ständigt tre steg efter och i halvpanik. Inte var det väl så jag ville ha det?
Livet ångar på som värsta X2000 tåget och jag vill dra i nödbromsen. Men hur gör man? På mitt nattduksbord ligger böcker om att sluta kämpa och leva livet istället, om duktighetssyndrom och om att vara tillräckligt bra. Men jag hinner inte ens läsa dem.

Det är så märkligt, jag tror vartenda ord som står i dem, ja jag har ju läst baksidestexterna och något nedslag här och där. Jag tror på dem, jag vill och ser målet men jag har ingen ANING om hur jag ska göra. Bara att det ska vara annorlunda än jag gjort hittills. Att jag vill göra... kanske helt tvärtom, för att få nån effekt. Men jag vet inte hur, jag kan liksom inte.

Jag sänker garden och frågar, jag ber om hjälp och erkänner min oförmåga. Formulerar min önskan i positiva termer, jag gör SMARTA mål. MEN det hjälper inte, jag känner mig bortviftad, otillräcklig och negativ. Det är väl ett riktigt skällsord, och no no.

Nu håller jag visst på att få feber av influensavaccinet också. Jodå, idag fanns det vaccin när vi kom dit. Jag ska nog gå isäng nu och sova turbosömn för att vara superpigg imorrn och spinna vidare.